Onsdag

Följande har hänt idag:

1. Min klänning är klar. Och även om det känns som en evighet, så har det inte ens gått två veckor sedan jag började.
   
2. Jag har solat i det underbara vädret. Jag har också bränt mig och har numera tomatärmar.
   
3. Har blivit utskälld ännu en gång av den religiösa tanten på jobbet.
   
4. När jag så lugnt gled hem från jobbet på min cykel flög en insekt in i mitt hår. Fortfarande cyklandes försökte jag ta bort den. Allt som vanligt. På tredje försöket råkade jag titta ner. Hade jag varit äldre och haft ett dåligt hjärta hade jag nog kolat där och då.
   Det var svart, det var stort och det var avlångt småluddigt.
   Hjärnan sände ut getingpaniken.
   Var tvungen att stanna. Drog fingrarna genom håret snabbt som f*n för att få bort den. Den satt kvar.
   Pulsen ökade ännu lite mer, men jag tvingade mig att hålla huvudet kallt för att hoppa av cykeln och leda upp den på trottoaren. Jag drog med fingrarna ((livrädd för att faktiskt känna den med mina fingrar, självklart)), jag slog halvt hysteriskt, och till slut, tillslut lossnade den sitt krampaktiga grepp från mina hårstrån ((precis nedanför mitt vänstra käkben)), och jag kände en sån otrolig lättnad, som varade i ungefär en millisekund, eftersom jag insåg att jag inte hade någon aning om vart den tagit vägen. Den kunde ju sitta i några andra hårstrån längre bak, eller ligga i huvan på tröjan eller...
   Ni anar inte vilken paranoia man får av getingfobi.
   Sökte panikartat igenom håret och huvan, fick syn på en svart liten klump på vägen. Intalade mig att det var den. Lugnade ner mig och gick ut för att titta. Jovisst, där var den allt. Upponer och antagligen hyffsat död. Bara benen vickade. Fortfarande stor. På riktigt. Underifrån såg den ut som en korsning mellan geting och humla. Obehagligt.
   Gick tillbaka upp på trottoaren. Kände igenom stället där den suttit ungefär 50 gånger till. Sedan kunde jag fortsätta hem. Tre insekter till dundrade in i mig innan jag var framme. Dock små. Jag svalde den ena.

Kalas kalas och mera knas

Igår bjöd jag på barnkalas med grillkorv och marängsviss. Jag hade kul, och jag tror att de andra också hade det, åtminstone med tanke på alla asgarven under kvällen, haha.
Tack så mycket alla ni som kom, var superkul att se er! Och tack för alla presenterna.

22 april

Datumet var 22, dagen var den som symboliserade starten av mitt 21 levnadsår.
Frukost på sängen och presenter tidigt, tidigt.
Kvällen med J på stand-up med Özz Nûjen. Och det var jäkligt kul. Speciellt när han kallade J för en elak jävel. Haha.
Sedan blev det marängtårta med blåbär. Gottgott.

Saturday I love you I do

Uppe med tuppen började lördagen för mig och J med ett ovanligt jobbigt box-pass på Friskis (träningsvärken är inte att leka med!), där jag fick utstå viss oturlig misshandel av en viss person *hint hint*. Men jag överlevde och sedan var det strosning i stan och inköp av ärmtyg innan vi begav oss till Hembygdsparken där vi tittade på djuren och åt världens största glassar. Gottgott.

Kvällen blev slappe med film och godis. Superhärlig vår-dag med andra ord. Yesyes.

Syjunta

Har sytt sen typ tio i förmiddags. Nu är klockan snart 4. Är inte mycket som fattas på klänningen nu, härligt värre.

Kvar är: att göra ärmarna (som jag inte har tyg till)
Sy fast en dragkedja (inte medeltid, men enklare än snörning)
Sy ihop sidor och rygg och lägga upp den till lagom längd.

Sen vare klart.

Kontakt?

Likasinnad utan liv sökes för att genomlida dagarna. Inga krav förutom faktisk existens.

Nalle Puh

För att visa att man inte blev rädd

när man hoppade till, kan man

hoppa upp och ner några gånger

liksom för att motionera sig

Don't give up on the dream, don't give up on the wanting

Jag är en drömmare.
Och en realist.
Det går ihop.
Det tjänar inget till att drömma om saker som inte kan förverkligas.

Jag har för mycket fritid. För mycket tid ensam. För mycket tid att tänka.
Det blir nya projekt, nya drömmar. Och de gamla, som snart ska ske (men aldrig tillräckligt snart), betyder lite mindre. Jag har inte lust att vänta. Jag har inte ett sådant tålamod. Jag har ju inte direkt något annat för mig, så varför skulle jag inte bara kunna dra iväg?
Det ska vara nytt, snabbt och inte som något annat jag gjort.
Drömmar har sin charm. Det är lätt att bli förälskad.

Men som i alla sagor finns där något fel, som förstör allt det fina. I verkligheten är det pengar. Jag har inte tillräckligt. Jag måste spara, vänta.
Mitt liv är en enda stor väntan på nästa grej.

Stupid.

Jag tackar nej till en heldags jobb på en lördag, där jag har annat inplanerat, och får småångest. Hur sjukt är inte det?
Visst att jag har annat, men det är annat som hade gått att flytta. Fastän det hade känts lite dumt nu när jag har lovat den ena och tjatat på den andra.
Förmiddag eller kväll, inga problem, då hade jag kunnat göra allt. Men en heldag... många timmar.
Önskar nästan att jag tackat ja. Har inte alls mycket denna månaden, och jag behöver pengarna.
Dessutom är det extraextra denna helgen. Bah.
Får hoppas att jag har en jävligt bra dag, annars kommer jag inte över att jag var så korkad.

Å andra sidan har jag gjort den de ringde efter mig glad.
Alltid något. Hoppas det var Tilda.

Ett ord

Fan.

Kladdkaka, syjunta och shopping

Lördag: Fest. Vi impulsbakade en kladdkaka.
Den blev fantastiskt god.

Söndag: Sydde J's medeltidsbyxor. Nästan färdiga. Och lite nålstick får man stå ut med! Haha.
Det blev bio också. Kenny Begins. Den dröp av 90-tal. Egentligen var den nog inte så bra, men med tanke på att man satt och garvade nästan hela filmen, så skulle jag lätt se den igen.

Måndag: Ge-kås! Handlade massor. Men, det var saker jag behövde. Och, eh... lite annat... En gul väska bland annat. Mamma och brodern har meddelat hur ful den är. Tackar tackar.

På gång!

Har fått mönsterboken. Tyget är tvättat.

Är så sjukt sugen på att börja sy!

Men först: köpa kiltyg och bestämma halsringning.
Och fråga om Tildas klänningar. Igen

.

"Det är jag som är Döden!"
((Bild: Matilda Lindström))

Då var det igång igen...

"Du är full av ondska!" sa den religiösa tanten till mig med sin argt bestämda röst.
"Nädå, det är jag inte" svarade jag glatt och gav henne världens solskensleende.
"Tror du inte att du är det?" svarade hon, med en blandning av ärlig förvåning och misstroende.

Hon tyckte inte riktigt om mig denna eftermiddagen heller. Och vi konstaterade, tanten och jag, att alla våra bråk, beror på
Hon tycker: det är ofint att köra ut en gammal människa som står på dödens kant.
Jag tycker: det är ofint att gå in i ett rum, och vägra lämna det, när personen som äger det håller på att få blöjan bytt.
Religiösa tanten kunde inte alls förstå min synpunkt. "Jag vet inte hur det är i ditt land, men vi svenskar är fria och skäms inte för våra kroppar!"
Och där kom invandrarsnacket igång igen. Jag slopade Israel-idén. Hon hade säkert inte insett att Jesus var därifrån i alla fall.

Happy thoughts Happy thoughts Happy thoughts Happy thoughts

Fick mitt sommarschema idag. På den avdelning jag ville. Som dock råkar vara samma som religiösa tanten bor på.
Jag jobbar hela midsommarhelgen. Verkligen. Utom midsommaraftons kväll. Men jag vet inte. Än sålänge har jag inget emot det. Man tjänar dubbelt upp och jag har ändå inga midsommarplaner.