Onsdag

Följande har hänt idag:

1. Min klänning är klar. Och även om det känns som en evighet, så har det inte ens gått två veckor sedan jag började.
   
2. Jag har solat i det underbara vädret. Jag har också bränt mig och har numera tomatärmar.
   
3. Har blivit utskälld ännu en gång av den religiösa tanten på jobbet.
   
4. När jag så lugnt gled hem från jobbet på min cykel flög en insekt in i mitt hår. Fortfarande cyklandes försökte jag ta bort den. Allt som vanligt. På tredje försöket råkade jag titta ner. Hade jag varit äldre och haft ett dåligt hjärta hade jag nog kolat där och då.
   Det var svart, det var stort och det var avlångt småluddigt.
   Hjärnan sände ut getingpaniken.
   Var tvungen att stanna. Drog fingrarna genom håret snabbt som f*n för att få bort den. Den satt kvar.
   Pulsen ökade ännu lite mer, men jag tvingade mig att hålla huvudet kallt för att hoppa av cykeln och leda upp den på trottoaren. Jag drog med fingrarna ((livrädd för att faktiskt känna den med mina fingrar, självklart)), jag slog halvt hysteriskt, och till slut, tillslut lossnade den sitt krampaktiga grepp från mina hårstrån ((precis nedanför mitt vänstra käkben)), och jag kände en sån otrolig lättnad, som varade i ungefär en millisekund, eftersom jag insåg att jag inte hade någon aning om vart den tagit vägen. Den kunde ju sitta i några andra hårstrån längre bak, eller ligga i huvan på tröjan eller...
   Ni anar inte vilken paranoia man får av getingfobi.
   Sökte panikartat igenom håret och huvan, fick syn på en svart liten klump på vägen. Intalade mig att det var den. Lugnade ner mig och gick ut för att titta. Jovisst, där var den allt. Upponer och antagligen hyffsat död. Bara benen vickade. Fortfarande stor. På riktigt. Underifrån såg den ut som en korsning mellan geting och humla. Obehagligt.
   Gick tillbaka upp på trottoaren. Kände igenom stället där den suttit ungefär 50 gånger till. Sedan kunde jag fortsätta hem. Tre insekter till dundrade in i mig innan jag var framme. Dock små. Jag svalde den ena.