KennyKennyKenny

Kenny Starfighter-filmen har premiär den 25 mars. En måste-se nostalgi tripp i bioformat.

.

Rastlös, rastlös, rastlös.
Och chokladsugen.
Underbara, underbara choklad..

Cinderella in her partydess

Ibland har jag så mycket jag vill säga, så mycket jag vill ta ställning till och skrika ut till världen. Men så finns det inte någon tid, eller så saknas de rätta orden.
Jag brukade inte ha några problem med det. Men man förändras med tiden, så är det ju.
Har många gamla kompisar jag inte pratat med på år och dag, men så får man plötsligt höra att den gråa musen har blivit partypingla, nykteristen har blivit värsta suputen, och jag, jag är precis likadan som jag var för alla dessa år sedan... Varför händer det inget med mig? Varför genomgår inte jag en förändring som får alla att häpna? Varför måste just jag förbli samma tråkiga person dag ut och dag in?
Antar att det är ett av livets många outgrundliga mysterier.
Fast jag hade allt bra gärna velat ha ett sånt där "changing moment" jag också.

You're just a line in a song

Det känns som att jag börjar få ordning på allt. På livet i stort.
Har varit hos tatueraren, har packat inför helgen, städat ut lite mer, fått massa erbjudanden om jobbtider som jag inte kunde på...
Tror mest det är städningen som gör det. Ut med det gamla, in med det nya. Även om det blir väldans mycket mer ut än in. Det är bra med lite rensning i livet. Att klara göra sig av med saker som man faktiskt inte behöver, även om det är lite svårt ibland.
Fast en del blir sparat. Ska lägga allt i en stor låda och skriva Nostalgi med stora röda bokstäver ovanpå locket.
Next stop: Överfyllda garderoben. Oooh vad jag har mycket kläder...

Någon som vill ha?

Another day, another life..

Var hos sjukgymnasten idag. Hon klämde massa och frågade om det gjorde ont. Det gjorde det inte. Men när jag satt på cykeln hem, då gjorde det ont.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mitt liv. Ibland tänker jag att allt är helt okej, men sedan är det alltid något som påminner mig om hur lite jag egentligen trivs med hela det här. Och om någon läser och tror att ni vet vad det handlar om, ni har ingen aning.

Ännu en trevlig liten tant dog på jobbet i morse, ungefär i samma stund som jag klev in genom entrédörren. Är det sådant som kallas en härlig start på dagen?

Loose lips sink ships

Det är fortfarande ljust ute, trots att klockan är strax efter fem. Känns bra. Jag behöver ljus. Egentligen är det sol jag behöver, men ljus är nog det närmsta vi kommer i detta gråa land.

Jag och J tog en tur med skridskorna på Västersjön i söndags. Det var så fint väder. Sen att där låg ett fem centimeter tjockt snötäcke över isen var väl mest lite otur. Fast det var fint.

Har varit "hemma" i lite mer än två veckor nu. Än så länge vill jag inte slå i sönder fönstret och flyga iväg. Fast å andra sidan har jag knappt varit här sedan jag kom tillbaka från Spanien. Kan ha med det att göra.
Verkar som att jag blivit en upptagen människa efterallt. Trevligt.

Eh...

Igår var jag och J och spelade biljard. Det var roligt. Jag vann fyra av fem gånger. Ha!
Imorgon ska vi åka skridskor. Yay!

Sick sad little world

Jag kom till jobbet, yttepytteförkyld och med en förkylningsblåsa stor som en halv kontinent preciiiis där tänderna slår i så fort man rör på läpparna.
Jag kom hem, inte fullt lika kry som åtta timmar tidigare. Känner mig så ynklig. Och detta som är min lediga helg.. och jag som har bestämt en massa att göra..

Har städat jag vet inte hur mycket på jobbet. Mitt eget rum skulle behöva sig en omgång också, här har ju inte blivit städat sedan innan jag åkte till Spanien, för fem månader sedan. Men man är ju lagom sugen på det efter att ha städat x antal rum tidigare på dagen. Dessutom är det ju så syyyyyynd om mig. Snyft. Liksom. Ja. Eh.

Schysta killens sång

Jag har sett Loke. Och Olivia Bergdahl. Och det var bra bra bra. Speciellt Loke.
Gotland vecka 32 säger jag bara.

"För här kan nästan alla skratta åt sig själva, det är ett jättebarnkalas och en maskerad. Nån är en munk, nån annan är en älva, till och med den pestsmittade tiggaren är glad. Här är det natt och nakenbad, här kan man sjunga serenad, utan att någon någonsin kallar dig pretentiös. Romantiken får en chans, här är eldshower och dans, ja här är själva djävulen lös. När du tar på dig dina medeltida kläder, finns det inget varifrån och varför eller vem, ja ni kanske kommer från Sveriges alla städer, men ni har likförbannat hittat hem.."

Åh vad jag längtar...

The beautiful people

Högen, min nya rumskompis, har växt till imponerande 40 cm nu. Och ja, jag har fortfarande massor kvar. Lär nog sluta med några kassar med kläder och annat blandat grejs man har samlat på sig också. Han kommer bli både lång och tjock.

Imorgon är jag ledig! Första gången på över en vecka. Och jag ska inte göra någonting!
Förutom att gå på Lokes spelning på Dunkers såklart... Yay!


Under städningen hittade jag ett papper där jag skrivit ner en del av en konversation som inträffade för gud vet hur många år sedan. Kom att tänka på hur många konstiga samtal vi hade på den tiden, men kul var det!

Den går såhär:

Louise - Hur raggar man Emelie?
Marika - Ska man inte vara sig själv?
Katja (till Louise) - Jo. Näe.. du ska vara dig själv, men liksom inte som du är.

Maybe you won't go to hell

Efter att totalt ha spenderat x antal timmar med att sortera/rensa papper (högen börjar närma sig 20 cm i höjdled, och jag har massor kvar), tror jag stenhårt på häftklammrar som går att lägga i pappersinsamligen.

Mmm...

Jag sov. Vaknade av att klockan ringde. Fick paniktankar. "Det är morgon - det är redan morgon. Jag vill inte gå upp, jag orkar inte gå upp, jag orkar inte gå till jobbet redan. Orkar inte, kan inte, orkar inte"
När jag stängde av larmet såg jag att klockan visade 18.45. Och jag kände hur hela kroppen slappnade av när jag insåg att jag kommer att få sova en gång till.
Det har varit så mycket... Alla dagarna är ett virrvarr. Har inte tid till något. Har absolut inte någon ork. Är tvungen till att sova när jag kommer hem för att orka med ännu en dag. Men det är knappt. Jag hinner bli utsliten redan innan jag börjar.
Fast tror det mesta beror på att det chockstartade. Såhär jobbade jag ju i flera månader innan Spanien... Innan Spanien där jag fick vila och slappna av.
Och att arbetstimmarna ökar efterhand har väl inte varit så bra heller. Man kan ju tacka nej, men jag behöver ju verkligen pengarna... och man vet ju aldrig hur länge det varar.
På onsdag har jag min första lediga dag. Då har jag jobbat 8 dagar i rad. Och 7 av dem har varit på 9-11 timmar. Sedan har jag två dagar till.
Jag orkar inte mer.
Jag har konstant huvudvärk och ont i ryggen. Men har åtminstone fått tid hos sjukgymnast nästa vecka.

Workiiiiiiing

Första dagen tillbaka på jobbet idag. Eller, kvällen. Det var... precis som vanligt.
Fast, sju pers hade dött sedan sist jag var där. Sju stycken! Det är helt sanslöst. Men å andra sidan, det går ju tre i taget, så det är väl två till att vänta då antar jag.. usch.

Nu är det klippt!

Fick gjort mitt efterlängtade frisörbesök idag. Det blev svart och rött och klippt. Jämnt. Frisören kunde inte heller förstå hur den förra kunnat klippa så fruktansvärt dåligt, och skrattade av medlidande när jag berättade om mina upplevelser...

Håller på att skriva ihop mina psykologianteckningar på datorn. För att spara plats. Har insett att om jag ska flytta till hösten, så måste jag ha gjort av med en jäkla massa grejer innan dess. Lika bra att börja med en gång.

Och jag har fått jobbtider! Varje dag resten av veckan. Och det kommer bli mer.. Men det är superbra. Gud vet att jag behöver pengarna.. haha.

You aren't being paranoid, they really are after you

Min väska har kommit. Ni anar inte hur bra det kändes.

Har varit med J nästan hela helgen. Känns bra att vara här.

Har massor att göra imorgon. Måste ringa jobbet och se om de har några tider till mig. Ska klippa mig, kommer bli dyrt, men det är det värt för att rätta till det fruktansvärda verk den förra frisören ställde till med.. Måste leta upp en sjukgymnast som kan fixa med min rygg. Och eftersom mitt rum innehåller så fruktansvärt mycket saker, att det som fanns i min resväska knappt fick plats, så måste jag röja en massa också.. Där har jag att göra i några dagar..
Måste lämna in mina stövlar för omklackning, och datorn till fixning. Och optikern behövs snart besökas också om jag inte minns helt fel.
Suck.
Är alltid så mycket och omständigt att komma hem...