Mmm...

Jag sov. Vaknade av att klockan ringde. Fick paniktankar. "Det är morgon - det är redan morgon. Jag vill inte gå upp, jag orkar inte gå upp, jag orkar inte gå till jobbet redan. Orkar inte, kan inte, orkar inte"
När jag stängde av larmet såg jag att klockan visade 18.45. Och jag kände hur hela kroppen slappnade av när jag insåg att jag kommer att få sova en gång till.
Det har varit så mycket... Alla dagarna är ett virrvarr. Har inte tid till något. Har absolut inte någon ork. Är tvungen till att sova när jag kommer hem för att orka med ännu en dag. Men det är knappt. Jag hinner bli utsliten redan innan jag börjar.
Fast tror det mesta beror på att det chockstartade. Såhär jobbade jag ju i flera månader innan Spanien... Innan Spanien där jag fick vila och slappna av.
Och att arbetstimmarna ökar efterhand har väl inte varit så bra heller. Man kan ju tacka nej, men jag behöver ju verkligen pengarna... och man vet ju aldrig hur länge det varar.
På onsdag har jag min första lediga dag. Då har jag jobbat 8 dagar i rad. Och 7 av dem har varit på 9-11 timmar. Sedan har jag två dagar till.
Jag orkar inte mer.
Jag har konstant huvudvärk och ont i ryggen. Men har åtminstone fått tid hos sjukgymnast nästa vecka.