Ni puedo ni quiero

Hur mycket ska man behöva ta, behöva svälja, utan att reagera? Vem är det som bestämmer när det är nog? Var går det så fel att skrika och förolämpa ersätter att be om saker? När bestämmer folk sig för att låta bli att se, låta bli att förstå, låta bli att lyssna, när det verkligen betyder något?
Och hur får man någon att förstå? Hur gör man för att få dem att faktiskt lyssna? Hur gör man får att stå ut med saker man aldrig skulle förväntas tolerera från någon annan? Hur gör man för att gå vidare och glömma?