Igår var jag nere i Lund. Träffade Sara och gick på konsert. Volbeat.
Vi var lite oeniga om när konserten faktiskt började. Men vi lyckades komma dit precis innan de började spela, skickligt gjort måste jag säga.
När vi skulle lämna in jackorna utbrast en kille Det är ju du! Jag gav honom en halvförvirrad blick och svarade Vem är du? Detta tyckte hans kompisar var roligt. Han själv skrattade till, räckte fram handen och sa Hej, trevligt att träffas.
Vet inte om vi faktiskt har setts innan, tyckte på något sätt att jag kände igen honom. Men men..
Konserten var bra. Åtminstone under den tiden jag såg något och slapp folket som envisades med att trycka sina übersvettiga, nakna överkroppar mot mig. Man tycker att de borde visa hänsyn nog att bära tröja som suger upp det, men nej.
Jag önskar att jag var bara ynka fem centimeter längre. Livet hade varit så mycket lättare..
Det visade sig att alla de låtar jag har hemma och har lyssnat in mig på - var fel. De spelade typ fyra av dem. Och inte de fyra som är bäst. Fast när de kom till sista låten, åh vad underbart. Bästa bästa låten Still Counting. Lycka.
Fast sångaren sa några rätt så korkade saker, så jag vet inte riktigt vad jag tycker om dem nu.. Musik är mer än bara själva låtarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar